Äntligen!
I morse drog jag på mig ett par byxor som i stort sett alltid varit för små för mig. De har veckat sig på låren och muffinsmagen har hängt över kanten tillsammans med handtagen på sidorna. Men nu äntligen! De sitter som fan! Nu gäller det bara att hänga i o fortsätta. Delmål 1 avklarat :)
Nu minsann..
..Ska jag berätta vad som har hänt här! Vi har äntligen fått klart på vårat badrum på övervåningen :) Eller.. Rörmokaren har inte varit här o dragit rören än men annars så är det klart! Här kommer lite bilder hur det har sett ut under arbetets gång:
Så här såg det ut lite grovt innan. Vi har lyckats få på lite golvgips o lite rör för handfat och toalett.
Sen var det dags för gummi! Och emellan där så hann vi med att flyta golvet och måla taket med :)
O sen lite kakel o klinker på det. Vi valde ett vitt, matt kakel 20x20 och ett mörkgrått granitgolv 15x15. Jag satte även några granitplattor på väggen för att bryta av i allt det vita.
O så blev det när det var klart! Till och med Farfar Kurt är nöjd :)
Arg!
Jag blir så JÄVLA(!!) arg rent ut sagt! Jag orkar ju springa fem-km-rundan, jag VILL springa den o jag vet att jag kan göra det jävligt bra dessutom! Varför har jag då så förbannat ont i låren??!! Var fan kommer det ifrån o varför kan det aldrig gå som jag vill NÅNGÅNG!!??
Några dagars vila
Efter en riktig rallyhelg med en massa aktivitet o en hel del onyttigheter så har man så smått börjat att landa igen. Det började i fredags när våran kära tant Caroline kom på besök från Örebro. Vi ses så sällan så det är alltid roligt när hon kommer. Vi gick ut hårt med att ta en tur till Hälleforsnäs för att fynda lite kläder. Det fanns dock inte så mycket att fynda men hittade iaf lite kläder till Marcus och Amanda.
På Lördagen däremot så var det en dag i Parken zoo planerad. Vi packade ihop ungarna o en lunchkorg o for dit. Jag kan ju inte säga att det var någon större aktivitet där. De flesta djur låg däckade pga värmen. En o annan småkåt apa höll fanan uppe liksom.
Trots att vi var lovande ett strålande väder så började det så smått droppa lite efter lunch så vi tog oss ut mot nöjesparken ist. Amanda o Carro tog en tur i Virveln (typ Tekopparna). Amanda verkade fixa det bättre än Carro som var lite smått blek o kräkfärdig. Själv vann jag en gigantisk basketboll åt ungarna på straffkast :)
När vi kommit hem var det liggläge för Mandy o Carro medans vi andra passade på o rolla pappas raggaråk svart. Det var ett upplyft för den bilen kan jag säga ;)
Kvällen hade jag tillägnat min första kartong kräftor för i år, men klart att det ska avbrytas med! Nån killes bil passade på att självantända o brinna upp precis här utanför på vägen! Det var ett himla drama med ambulanser, brandbilar, poliser o en massa grannar som såg det som ett ypperligt tillfälle att samlas o skvallra lite. Det slutade som väntat, bilen brann upp. Killen hann visst rädda stereon och baslådan iaf :) O hur vet jag det? Jo, Carro o Marcus öste såklart dit så fort det började pyra i bilen.
Efter en natt av mycket skönt sovande för oss alla så var det dags för en dag på Malmamarken! Det var minst hundra år sen jag var där sist o blev ganska besviken först då jag tyckte att det var väldigt få knallar. - Vi går upp här o kollar, tyckte carro , o se där! Hur mycket stånd som helst! Men det var mest samma skit överallt. Jag köpte en väska o en plånbok, resten var bara skräp. Hade det varit för ett par månader sen hade jag varit i himlen bland baconchips, brända mandlar, våfflor o diverse korvar och ostar. Men nu nöjde jag mig med en tunnbrödrulle fylld med en massa kräftstjärtar, sallad o cremfa. Gryyymt gott må jag säga :D Bästa fyndet den dan..
Alltså, efter så mycket aktivitet o efter en miljon myggbett ungefär efter malmköping, så var det viloläge på familjen Eriksson/Andersson. Men vi kommer sakta men säkert igen.. Efter OS typ..
Invägning
Jag började ju lite smått med ändrade rutiner och någon form av träning varje dag. Det resulterade i ett par sura kilon mindre i vikt men dock en massa cm i midjan! Jag ska fortsätta i samma anda även fast jag efter varje måltid blir sur för att jag inte får äta mer, fast jag varje löpningsrunda svär o fräser o för att det är så sugit just då o springa. Men det är såååå värt det nu när man ser resultat. Och tiden går ju trots allt ganska fort mellan måltiderna. Och det är härligt när man i huvudet ser sig själv i slow motion "bryta målsnöret" när man avslutar löpturen. Men jag har verkligen inte tålamod o väga mig bara en gång i månaden så det kommer jag göra oftare, o förmodligen sura lite över det med ;)
