almania

När mina barn var bäbisar var det någon som sa att när barnen sover med armarna över huvudet är de nöjda. 

Det här är fortfarande ett nöjt barn då :)

Till en början var de kanske bara tio stycken men på lördag morgon hade de verkligen nyheter. De var överallt! 

Natten mellan lördag och söndag satte helvetet igång. De började klia!!

Jag fick tag i nån kortisonsalva som hjälpte en liten stund men en halvtimme senare så grät han igen. Och det här är en liten kille med väldigt hög smärttröskel så jag led verkligen med honom :(

Nu har jag köpt nån skum på apoteket som ska smörjer på så jag hoppas han får sova inatt..

Idag är jag hemma med min lillprins Lexus. Jag vaknade vid kvart i tre inatt av ett illvrål från ungarnas rum. Yrvaken snubblade jag ner för trappen och in i dem.. Amanda sitter i sin säng och har tänt sin lilla rosa lampa, pekandes på Lexus och ser alldeles bekymrad ut. Lexus står i sin säng och tjuter för kung och fosterland. Jag rusar fram och tänker att nu ligger den fördömda tutten bakom sängen igen. Försöker lägga Lexus ner igen och börjar rota runt i sängen efter tutten. Plask! Jo, jag klafsar runt i en gigantisk spya! Efter några väl valda svordomar (sägs dock inte högt) får jag upp lillfisen och stoppar ner honom i badkaret. Duschar av honom lite snabbt, virar in honom i en handduk och lägger honom i soffan. Det stinker ju spya inne i rummet så jag slänger in sängkläderna i tvättstugan bara. Amanda är ju såklart orolig för lillebror som uppenbarligen är "suuuk" i hennes ögon. Det tar ett par minuter o natta henne igen. Lexus börjar krypa runt i soffan, tappar handduken och börjar vråla igen. När jag är klar med prinsessan så hittar jag honom naken och huttrandes i soffan. På med en blöja och en ny pyjamas, som han i nästa sekund kräks ner igen. Skit i jamasen! Spysäkrar soffan med ett gäng handdukar, sitter sedan med korven i famnen i säkert en timme när han fortsätter att spy. Jag lider verkligen med ungarna när de mår såhär dåligt och man såg i hans ögon hur synd det var om honom.Stackars liten..

Han drog en liten spya vid sju igen för att sedan däcka i andra änden av soffan. Hoppas det ger sig under dagen.

 

Inatt ska vi börja vänja av Lexus med nattvällingen. Känner jag mig själv rätt så kommer jag att ge upp rätt fort :) Hade det varit för ett par månader sen så hade jag totalt vägrat. Jag är så himla trött när han vaknar på natten och har verkligen inget som helst tålamod. Men nu har vi en backup!

Jag skulle kunna räkna på ena handens fingrar de gånger jag har sett Lexus snutta på en napp längre än tio sekunder det senaste året. Men härom veckan hände det magiska. Amanda hade slängt en av sina nappar på köksgolvet och stod förmodligen o skrek o skulle ha nåt o smaska på. Lexus sitter på golvet och får syn på den här nappen. Han kryper fram till nappen, plockar upp den och stoppar den i munnen. Okej, tänkte jag, den åker snart ut igen. Men han snuttade, O snuttade. O snuttade.. Helt plötsligt alltså, så valde han själv att han ska napp! Sen dess har han stadigt snuttat på Amandas nappar. Det har tom gått attt få honom att somna om på natten genom att bara stoppa in nappen och ge honom snutten.

Så nu ska vi försöka ta bort vällingen med. Hoppas, hoppas att det går smärtfritt :)

 

 

 

Samma dag som lillskruttiskrutt fick sin första tand så tog han oxo de första stapplande krypstegen. Han var som en liten Bambi men nu börjar vi få in snitsen :D