almania

I rena förskräckelsen igår i branddramat så passade Amanda på att utveckla några vattkoppor. Imorse hade de muterat helt ohämmat! Hon är helt full! Och fortfarande feber, min lilla fis..

Amanda har blivit värre o värre med humöret här hemma. Vi minsta motgång kastas det saker, skriks, gråts o svingarna viner i luften. Många gånger står man och försöker kväva ett asgarv, andra gånger har man sprungit för livet nästan när hon sätter fart efter en för att ge en en omgång ;) Nu i kväll kunde jag verkligen inte låta bli att skratta åt henne så med Lexus på höften och kameran i högsta hugg sprang jag efter henne här när hon illtjutandes skulle först ha..



.. godis från skåpet ovanför micron. När morsan inte nappade på den satte vi av mot..



.. kylen där det alltid finns en liten tröstkorv eller köttbulle att få. I det här fallet var det tårtan från Thobbes födelsedagsfirande från igår som hägrade. Mamman stod på sig så då bar det iväg mot..



.. hyllan inne på hennes rum där vi förvarar tuttarna. "Tutte får man när man ska sova.." sa mamman. Då försökte vi med..



.. snuttarna som hänger på hennes dörr. Det gick inte det heller. Så då sprang vi tillbaka genom hela hallen till köket..



.. och bänken där vällingen står. För får man välling DÅ är det dags o sova o DÅ får man oxo tutte o snutten, det har vi lärt oss :)
Som tur var så var pappan precis klar i duschen så hon kunde få sin vällingslurk o gå o natta med honom. Prinsessan slocknade ganska omgående i mammans säng o sover nu djupt i sin egen. Iaf tills någon gång i natt när hon kommer in o slänger en snuttis i ansiktet på en o gör plats för sig själv i sängen mellan mamman o pappan :)

Fröken Essie Amanda Linnèa Eriksson..

Snabb som en iller med öron som en räv och ögon som en falk. Hon klättrar på ALLT. Ramlar ner en del oxo men det verkar inte bekomma henne. Upp igen bara! Man kan hitta henne sittandes på köksbordet, ätandes lite av dagens reklam. Man bannar lite, lyfter ner henne och börjar samla ihop reklamen igen. Vänder på huvudet o där sitter hon vid datorn och trycker på alla knappar hon kommer åt. Man lyfter ner henne o börjar fundera på hur man ska få tillbaka startsidan som den var innan den blev upp och ner. Amanda har då hunnit in på toaletten och drar sitt strå till stacken genom att vispa runt med toaborsten överallt! Man schasar ut henne därifrån med några tysta svordomar, stänger dörren och tänker att det där fixar jag sen.. Kommer ut i vardagsrummet igen o då har hon äntligen satt sig tillrätta i babysittern o kollar på tv. Vart är Lexus? FAN! AMANDA, GÅ BORT FRÅN LEXUS!!!! Man lyfter bort henne, kollar så han är okej.
Man plockar o plockar dessa leksaker överallt men när man slängt in ett lass på hennes rum har hon redan dragit ut ett nytt som hon strategiskt spridit ut.
Framåt lunch när hon börjar slakna lite börjar pipandet. Ett härligt gnissel som mest skär i öronen :) Antingen vid hennes hylla inne på hennes rum där tuttarna ligger eller i köket under skåpet där vi förvarar godiset. Hon får sin tutte o sina snuttisar o sen sover hon förhoppningsvis ett par timmar. Mamman själv stupar oftast på soffan.. För hon vet att när Lillfisen vaknar så börjar allting om igen :)

Men allt är förlåtet när hon kryper upp i knät på en. När hon med sina små knubbiga armar ger en en jättekram och en härligt slemmig puss rätt på munnen. Jag förlåter allt när hon ler mot mig och drar några shyssta dansmoves. När hon på kvällen i sin pyjamas kryper intill en o somnar nära o man bara kan ligga o snusa i hennes lilla hårtofs mitt på huvudet.
För på lilla Fröken Essie Amanda Linnèa Eriksson går det verkligen inte att vara arg på :)

Nu måste jag sluta. Amanda står o tuggar på kortet till boxen till tv:n..

Grattis på 1 ½ årsdagen lilla prutt!!

Vi har bara varit vakna i 40 minuter men här händer det grejer!
Först låg vi o bara gonade i sängen, Amanda Lexus o jag. Hur mysigt som helst när man är lite morgontrött :) Vid toalettbestyren sen gjorde vi som vanligt. Lexus gonade vidare i sängen och Mandy o jag gick på toa. Eftersom hon härmar i stort sett allt man gör så köpte jag en potta för ett tag sen som vi övar lite på. Som vanligt, vi satte oss på våra respektive "pottor". Mandy fick sin lilla bit torkpapper. Vi sjöng lite. O plötsligt händer det!! Hon kissade i sin potta!! Jag blev så glad, hoppade omkring o klappade händerna av förtjusning o berömde henne massor :) Hoppas det inte var en engångsgrej o att man kanske kan få det till en vana nu :))

Nä, göra oss klara för en utgång på gården!



Mina morgongosiga bäbisar ♥



En liten gladfis!

Precis efter senaste inlägget trillade ju såklart Amanda o slog sig så hon kom o skulle upp i knät. O när hon sitter här o gapar som värst så ser jag.. SEX NYA TÄNDER PÅ GÅNG!! Två visste jag för dem har jag sett, men inte de andra fyra!! Inte konstigt att hon skriker för jämnan :)

Måste bara slänga in ett par bilder på mina små badungar :D



Hon tycker att det är kul att bada.. Men hon fick nog en tanke här bara :)



Han kommer att bli en bedårande liten strandraggare en dag ;)

Nu har vi lite sjukstuga här igen. Det bara sprutade ur Amanda hela kvällen igår och avslutades med en El Grande kaskadspya över mamman när hon skulle natta sin Lillfis för natten.. Tvättmaskinen har gått het hela natten med täcken, kuddar o två morgonrockar som strök med.
Amanda själv var helt slut och sov i sin säng själv hela natten, ända tills nio i morse. Men hon är bra hängig o somnade elva igen och sover fortfarande..
Min stackars lilla gullunge.. :(



När man är lite vissen så är det skönt o krypa upp till pappa en stund..

Jösses, vilken attityd hon har skaffat sig!! Får man inte som man vill så skriker man i falsett o kastar saker omkring sig så hårt att de nästan sitter fast i väggarna. Mamman duger bara ibland, nu är det pappa som gäller. Tålamodet är näst intill obefintligt och hon lever efter mottot att ALLT DITT ÄR MITT.
Nu när bebben har kommit så har vi tagit upp Amandas gamla babysaker, bla hennes babysitter. I Amandas värld är den fortfarande hennes och passar henne alldeles utmärkt :) Hon var så tydlig med det att hon i ett obevakat ögonblick helt sonika klättrade upp o satte sig på bebben när han låg o lurkade i sittern. Mamman skrek i falsett och fick nästan en hjårnblödning.
Jajjemen, här är det action hela dagarna :)



Vadå, för fet för sittern? Vad menar du mamma?



O den där tungan är mer utanför munnen än i :)



Ligger på golvet o posar lite ;)
(Notera kaggen..)

Jag är inte säker.. men jag tror att vår dotter skulle vilja ha en kuddhörna i julklapp :)



Det är liksom nya grejen. Hon tar alla kuddar i soffan, välter ner dem på golvet o ligger sen o vältrar sig i dem o tittar på tv :)

O så måste jag få berätta den mest bedårande saken jag har sett!!
När jag lämnade Amanda på dagis i måndags så var det som vanligt. Hon kunde inte komma ur ytterkläderna fort nog o när de väl var av sprang hon ett ärevarv runt där man klär på o av sig. Sen full fart in genom grinden in på avdelningen, placerar sig mitt på den stora röda mattan som ligger där o fyrar av ett stort leende :) Men här kommer det.. Från ingenstans dyker lilla Mio upp, han är väl kanske ett par månader äldre än Amanda. O ger henne den sötaste kramen jag har sett!! Den var verkligen kärleksfull o man såg saknaden! Jag önskar jag hade haft det på bild! Helt fantastiskt :)

Igår morse var det dags för den stora ettårskontrollen på BVC! Senilmorsan fick ringa dagis i gryningen o säga att vi faktiskt INTE kommer för jag hade HELT glömt bort att vi skulle till BVC.
I alla fall. Halv nio var tiden vi skulle vara där. O det var inte det lättaste att få upp Amanda ur sängen o på med kläder.. Efter mycket stress så kom vi dit och så tar det bara tio minuter!! Hon skulle slå ett par klossar emot varann, ta ett torrt rån med pincettgreppet ( Ville hon inte alls) o kolla efter lampan när han frågade efter den.. Vi såg nog lika dumma ut båda två.
Vägningen slutade på 10.7 kg och så var hon 75 cm lång. Lite skillnad mot 3.5 kg och 49 cm.. Men hon är fortfarande min bebis :)
Sprutorna gick oxo bra. Vid den första så blängde hon bara på sköterskan men vid den andra så lackade hon lite. Inte ledsen utan skitarg!! Men det gick över ganska fort o vi kunde åka hem igen o hoppas på att slippa febern som kan komma. O den slapp vi, fram till kvällen iaf då det blev lite visset o hon somnade tidigt.

Har ju varit helt traumatiserad över den här dagisinskolningen så jag har ju helt glömt att berätta:

Amanda gick själv i Söndags!

Jajjemensan! Hon gick med pappan o höll honom i handen från sovrummet. När de kom till vardagsrummet släppte hon o sprang till soffan alldeles själv :) I början var det jätteläskigt men nu försöker hon verkligen helt själv o gå! O det går kanonbra!!

Hejja Amanda!

Varför ska det vara så jobbigt att lämna Fisen på dagis?! Eller det är inte lämnandet som är jobbigt. Jag släpper ner henne på golvet efter en miljard pussar o kramar (Vilket hon protesterar vilt mot) sen skriver jag in henne. Kollar om man har fått några papper i föräldramappen, letar efter barnet för att säga hej då (vilket hon oxo skiter i :)) o sen går jag. När jag väl är hemma igen, det är då det jobbiga börjar. Det känns som att något fattas mig. Jag saknar något. Halv två är jag påklädd o klar för att åka o hämta grodan o det kan inte gå fort nog!
Idag satt hon ute o dinglade med fötterna från sandlådskanten när jag kom o såg nästan lite besviken ut över att jag var där. Det visade sig att hon bara sovit en pyttestund så hon var helt enkelt dyngtrött! Men det går i alla fall jättebra för henne där. Hon är trygg och självsäker o tar för sig. Gullunge!
Hon ska ju vara där nu femton timmar i veckan, måndag, tisdag o onsdag. Men de ville att hon skulle komma imorgon med annars blev det för många dagar emellan. Jag ville liksom bara typ: NÄÄÄEE!! men svarade: Javisst, det går bra!
Kanske kan hämta lite tidigare imorgon ;)



Amandas lådbild! Den tog de första dan vi var där o hon ser ut o vara den gladaste fisen på hela dagis :)



O Amanda efter dagis.. Hon är helt slut o kan somna precis vart som helst.

Igår satt jag i personalrummet hela dan på förskolan då Amanda lekte järnet med sina nya kompisar. När jag äntligen strax innan två skulle hämta mitt barn så blev jag helt konstig. Kunde knappt hålla tårarna tillbaka när jag såg henne med ett leende komma krypandes emot mig. Måste vara gravidhormonerna ;) Hon kröp fram till mig o vi kramades lite snabbt innan hon stack iväg igen.. Jag var tydligen inte så intressant.

Idag har jag verkligen lämnat henne där! Det känns jättekonstigt.. Hur går det för henne? Har hon tillräckligt med kläder om de ska gå ut? Hon äter väl inte nåt olämpligt?
Det känns långt till två nu..