almania

Då var det gjort! Ingen återvändo.
Jag springer Dianamilen på Lördag..
(HJÄLP)

I morse drog jag på mig ett par byxor som i stort sett alltid varit för små för mig. De har veckat sig på låren och muffinsmagen har hängt över kanten tillsammans med handtagen på sidorna. Men nu äntligen! De sitter som fan! Nu gäller det bara att hänga i o fortsätta. Delmål 1 avklarat :)

Jag blir så JÄVLA(!!) arg rent ut sagt! Jag orkar ju springa fem-km-rundan, jag VILL springa den o jag vet att jag kan göra det jävligt bra dessutom! Varför har jag då så förbannat ont i låren??!! Var fan kommer det ifrån o varför kan det aldrig gå som jag vill NÅNGÅNG!!??

Jag började ju lite smått med ändrade rutiner och någon form av träning varje dag. Det resulterade i ett par sura kilon mindre i vikt men dock en massa cm i midjan! Jag ska fortsätta i samma anda även fast jag efter varje måltid blir sur för att jag inte får äta mer, fast jag varje löpningsrunda svär o fräser o för att det är så sugit just då o springa. Men det är såååå värt det nu när man ser resultat. Och tiden går ju trots allt ganska fort mellan måltiderna. Och det är härligt när man i huvudet ser sig själv i slow motion "bryta målsnöret" när man avslutar löpturen. Men jag har verkligen inte tålamod o väga mig bara en gång i månaden så det kommer jag göra oftare, o förmodligen sura lite över det med ;)

Glad som en lärka, i mina nya fräsiga löpardojjor, skulle jag inta den "stora" rundan och totalt besegra den. Det slutade i fiasko.. Jag fick stanna flera gånger och knyta om skorna för de spände över fötterna. Inte konstigt i sig då jag inte sprungit in dem alls. Men det kändes segt redan i början o springa och halvvägs kapitulerade kroppen totalt. Båda lårbenen värkte så jag nästan grinade, ryggslutet kändes helt ihoptryckt och det var bara att masa sig hem med svansen mellan benen.. Jag, som trots allt är av +size kanske inte ska springa varje dag utan låta kroppen återhämta sig lite imellan? Men det är ju så roligt nu! I förrgår gav jag allt och nådde ett litet delmål och den känslan vill man ju ha varje dag. Nä, idag blir det till att smörja upp benen och ta en PW ikväll istället. Kanske ge sig på 7km-rundan?
Nä! Vila var det väl!?

Jag gjorde det! Jag är så glad så jag går nästan upp i falsett :D Jag lubbade, o med lubba menar jag förstås att jag släpade mig, runt det "lilla" varvet på tre km. Alltså, jag sprang nästan hela vägen. Jag gick de första fem hundra meterna (uppvärmningssträcka) men sen jäklar sprang jag ända hem sen :D
Satan, va bra jag är då ;)
Jag är så bra så jag ska få ett par nya löpardojjor idag! Yay!

Med spänstiga löparsteg är jag ute på kvällarna o springer. Jag bara susar fram mellan träd o buskar, på krokiga stigar, bland hästar o hagar.. Halvmilen känns som några hundra meter o det känns som att kroppen är gjord för detta!
Eller kanske inte..
Men det tar sig ;)

Igår fuskade jag för första gången sen mina nya rutiner. Vi var hos farfar Kurt först o åt jordgubbar med glass o grädde. O på kvällen så sket jag helt enkelt i att gå. O det värsta av allt! Jag åt lite chips i smyg när de andra sov!! Det blir en rejäl PW i kväll med en tempohöjning som heter duga..
(Skäms)

Ja, jag vet. Jag har inte varit här på flera veckor.. Jag kan inte direkt skylla på tidsbrist för jag har verkligen all tid i världen o slänga in tre inlägg om dan. Jag lider inte av skrivkramp heller för jag kommer på mig själv med att "det här måste jag skriva in så jag inte glömmer bort det" rätt vad det är. Men det är den här satans motivationen! För allt! Jag vill inte göra någonting. Jo, träna! Jag vill röra på mig, men det skiter sig det med. Som häromdan.. Jag var ute o sprang. Det var skitmotigt i början då jag hade ont i högra sidan o när jag joggade så kändes det som att muskeln i ena skinkan och upp i ryggen stelnade o det var mest obekvämt. Jag sket helt enkelt i det o fortsatte. Jag går o springer i intervaller för att komma igång o en bit från hemma så kände jag att "fan, jag fixar nog att springa ända hem!". Så jag satte fart o sprang, det kändes kanon, tills jag kom fram till grannen där det var några barn ute o lekte. Jag drog verkligen på tvärniten! Varför? Det var ju två ungar i fyraårsåldern som lekte! De hade ju knappast ställt sig vid staketet och skrattat åt mig när jag lufsade förbi med två småfeta hundar i släptåg. De vinkade glatt o fortsatte med sitt o jag gick vidare.. GICK! Jag var så arg på mig själv för att jag inte kunde ta mig samman o fortsätta o jag känner fortfarande att det gnager på mig.. Jag ska kasta mig ut ikväll igen o göra mitt bästa!

O maten sen då. Jag orkar inte hålla på att räkna points. Jag har ingen lust att skriva nån jäkla matdagbok. Jag vill inte se den där satans vågen o absolut inte titta i spegeln. Jag vill bli av med kilona men vad faen ska jag äta? Sallad? Är det meningen att man ska bli deprimerad på kuppen? Det är som att det bara är jag i hela världen som är i det här läget o vill man ha support, stöttning o gemenskap av likasinnade så får man snällt punga ut med flera hundra i månaden för att få vara med.
Galen värld va?

Åh!! Amanda har varit i disken o hällt blåbärssmoothie över hela sig o köket..

Nu var det gjort.. Jag har gått med i vilktväktarna o ska räkna points. Jag borde vara mer exalterad och motiverad men jag känner bara att det här var minst lika krångligt som allt annat och motivationen är körd i botten. Började dagen med en hyfsat nyttig frukost (trodde jag) tills det visade sig att jag har lyckats käka upp nästan hälften av dagens points. Vadå? blir det ingen lunch nu?
Äh.. Bäst att jag sätter fart o letar efter motivationen. Den borde vara här någonstans..

Nu är jag inne i en sån där fas där det inte händer någonting med vikten. Jag tom har gått upp ett kilo!! Nu har jag bara lust att koka mig en jättekastrull med snabbmakaroner o ösa i mig. O till efterrätt smacka i mig Marcus chokladkaka som ligger o hånar mig i kylen. Även all glass som ligger i frysen skulle duga.. Saknar helt motivation o är allmänt less på mig själv just nu :(

Igår var jag redo med löpardojjorna när Marcus kom hem från jobbet! Det var sååå härligt väder och jag var så motiverad. Jag sprang den vanliga trekilometersrundan med Chili som var som en liten kalv på grönbete :) Hon for fram och tillbaka över vägen, ut och in i skogen och däremellan hann hon skvätta lite på grästuvorna. Huvudet vill ut och springa lite idag igen men kroppen pallar det nog inte. Har lite känningar i ryggen och ljumskarna så idag blir det nog bara en promenad med ungarna. Kanske tom hundarna får följa med den här gången :)

.. en stund till om det här men jag är pretty damn nöjd med mig själv så jag kläcker det nu på en gång!
Jag lade om kosten och började äta typ lite LCHF. Men det kan vara förbannat trist så jag slänger in lite fullkornspasta o fullkornsris ibland. Skippar all vanlig pasta, ris, bröd o potatis helt enkelt! O bara genom det har jag gått ner sju kilo! På tio veckor iofs dårå. Men va faen! Jag är ju bra! Har inte tränat på evigheter heller men jag är sugen som sjutton på att dra ut o vobbla i terrängen här :)

YAY!!