almania

Ja, jag vet. Jag har inte varit här på flera veckor.. Jag kan inte direkt skylla på tidsbrist för jag har verkligen all tid i världen o slänga in tre inlägg om dan. Jag lider inte av skrivkramp heller för jag kommer på mig själv med att "det här måste jag skriva in så jag inte glömmer bort det" rätt vad det är. Men det är den här satans motivationen! För allt! Jag vill inte göra någonting. Jo, träna! Jag vill röra på mig, men det skiter sig det med. Som häromdan.. Jag var ute o sprang. Det var skitmotigt i början då jag hade ont i högra sidan o när jag joggade så kändes det som att muskeln i ena skinkan och upp i ryggen stelnade o det var mest obekvämt. Jag sket helt enkelt i det o fortsatte. Jag går o springer i intervaller för att komma igång o en bit från hemma så kände jag att "fan, jag fixar nog att springa ända hem!". Så jag satte fart o sprang, det kändes kanon, tills jag kom fram till grannen där det var några barn ute o lekte. Jag drog verkligen på tvärniten! Varför? Det var ju två ungar i fyraårsåldern som lekte! De hade ju knappast ställt sig vid staketet och skrattat åt mig när jag lufsade förbi med två småfeta hundar i släptåg. De vinkade glatt o fortsatte med sitt o jag gick vidare.. GICK! Jag var så arg på mig själv för att jag inte kunde ta mig samman o fortsätta o jag känner fortfarande att det gnager på mig.. Jag ska kasta mig ut ikväll igen o göra mitt bästa!

O maten sen då. Jag orkar inte hålla på att räkna points. Jag har ingen lust att skriva nån jäkla matdagbok. Jag vill inte se den där satans vågen o absolut inte titta i spegeln. Jag vill bli av med kilona men vad faen ska jag äta? Sallad? Är det meningen att man ska bli deprimerad på kuppen? Det är som att det bara är jag i hela världen som är i det här läget o vill man ha support, stöttning o gemenskap av likasinnade så får man snällt punga ut med flera hundra i månaden för att få vara med.
Galen värld va?

Åh!! Amanda har varit i disken o hällt blåbärssmoothie över hela sig o köket..