Bäbis
I Måndags hände det som inte skulle hända..
Efter en hel dag med värkar så ringde jag på kvällen upp till förlossningen som tyckte att jag skulle komma upp på en liten undersökning. " Det är nog bara lite förvärkar". Det var oxo lite kö däruppe så vi stressade inte utan duschade i lugn o ro, fixade barnvakt, åkte förbi Marcus jobb o hämtade hans skor o sen åkte dit. Vi fick komma in direkt och de började kolla hjärtljud o värkar o sånt. Vi kom in 19:15. !9:40 låg jag o kollade på klockan o undrade hur länge jag skulle ligga sådär. Strax kom en barnmorska in med en student och en undersköterska. De kollade resultaten på mätningarna och förklarade att det var ju faktiskt en stund mellan värkarna. Bra, tänkte jag.. Ge mig ett piller så värkarna försvinner o jag kan åka hem o fortsätta med mitt. Först skulle hon känna lite på mig. Här började helvetet!
Hon tog mig på magen med sina evil fingrar o jag kände den värsta smärta jag upplevt.. Medans jag låg o skrek o vred mig i plågor lyckades hon på något vis känna efter och utbrast: "Kära du, du är ju helt öppen och håller på o föda barn!!"
Folk sliter av mig kläderna, slänger på mig en handduk o kör iväg mig i sängen.
Marcus berättade sen att från det att jag kom in på rummet till att Klutten är född så tog det ca sex minuter..
det gick så fort att inte ens vattnet hann gå. Han kom ut i hinnor o allt. O det var det värsta o det bästa jag har varit med om!
Här är han.. Den lilla guldklimpen. Född i Måndags kväll 20:02 en hel månad för tidigt. Han vägde 3075 g och är 48 cm lång. Han har guldgult hår som är jättelångt i nacken o som jag älskar att ligga o snusa i.
Namn hade vi inte ens hunnit tänka på, men nu har vi tre förslag iaf som vi har spånat fram. Neo, Levi och Lexus. Nåt bra blir det iaf. Eftersom vi har legat på BB hela veckan o kom hem först igår så njuter vi bara av att vara hemma.
Efter en hel dag med värkar så ringde jag på kvällen upp till förlossningen som tyckte att jag skulle komma upp på en liten undersökning. " Det är nog bara lite förvärkar". Det var oxo lite kö däruppe så vi stressade inte utan duschade i lugn o ro, fixade barnvakt, åkte förbi Marcus jobb o hämtade hans skor o sen åkte dit. Vi fick komma in direkt och de började kolla hjärtljud o värkar o sånt. Vi kom in 19:15. !9:40 låg jag o kollade på klockan o undrade hur länge jag skulle ligga sådär. Strax kom en barnmorska in med en student och en undersköterska. De kollade resultaten på mätningarna och förklarade att det var ju faktiskt en stund mellan värkarna. Bra, tänkte jag.. Ge mig ett piller så värkarna försvinner o jag kan åka hem o fortsätta med mitt. Först skulle hon känna lite på mig. Här började helvetet!
Hon tog mig på magen med sina evil fingrar o jag kände den värsta smärta jag upplevt.. Medans jag låg o skrek o vred mig i plågor lyckades hon på något vis känna efter och utbrast: "Kära du, du är ju helt öppen och håller på o föda barn!!"
Folk sliter av mig kläderna, slänger på mig en handduk o kör iväg mig i sängen.
Marcus berättade sen att från det att jag kom in på rummet till att Klutten är född så tog det ca sex minuter..
det gick så fort att inte ens vattnet hann gå. Han kom ut i hinnor o allt. O det var det värsta o det bästa jag har varit med om!
Här är han.. Den lilla guldklimpen. Född i Måndags kväll 20:02 en hel månad för tidigt. Han vägde 3075 g och är 48 cm lång. Han har guldgult hår som är jättelångt i nacken o som jag älskar att ligga o snusa i.
Namn hade vi inte ens hunnit tänka på, men nu har vi tre förslag iaf som vi har spånat fram. Neo, Levi och Lexus. Nåt bra blir det iaf. Eftersom vi har legat på BB hela veckan o kom hem först igår så njuter vi bara av att vara hemma.
Nej nej nej..
Inte dags nu.. Jag har värkar. En månad för tidigt! Kanske ska börja ta det lite lugnare..?? O ringa en barnmorska..??
Kulan 25+3
Jag har skippat några veckor, jag vet.. Men den finns där. O den känns. Mycket..
Har inte det här barnet som kommer ADHD så vet jag inte vad! Amanda hade den goda smaken o sparka runt lite o vända på sig på eftermiddagarna men den här håller igång dygnet runt. O riktigt hårdhänt med!
Har inte det här barnet som kommer ADHD så vet jag inte vad! Amanda hade den goda smaken o sparka runt lite o vända på sig på eftermiddagarna men den här håller igång dygnet runt. O riktigt hårdhänt med!
Vecka 20+4
Tänkte att jag ska försöka lägga in en bild i veckan o se hur mycket man växer. Gjorde ju inte det med Amanda så..
Iaf! Man hade glömt hur det var förra gången trots att det inte var så länge sen. Halsbrännan är värst! O sen det där krypet man har i benen på kvällarna när man sitter o kollar på tv. Förra gången hjälpte det lite o sitta i Thobbes puff men den åkte på tippen när vi flyttade. Så nu gör man sitt yttersta för att försöka sitta still men tillslut ger jag upp o går o lägger mig.
Foglossningen har oxo kommit igång. Har ont i ryggen nästan hela tiden men jag överlever :) Jag var faktiskt ute o sprang lite igår(!). Är så fruktansvärt avis på alla som är ute o springer till höger o vänster. Till och med Marcus har börjat springa efter nåt schema han hittade på nätet. Han är så duktig! Först tänkte jag att varför ens försöka? man är ju snart för stor för att vagga runt i skogen iaf. Men vadå? Lite kondis till förlossningen skadar ju aldrig :) Så jag körde lite intervallträning. Gick några minuter o sprang sen en minut i tre km. Första löpningen lät jag som en svår astmatiker en dålig dag men det blev lättare för varje gång :) Vilodag idag o så bär det ut imorgon igen, lilla Chili o jag :)
Iaf! Man hade glömt hur det var förra gången trots att det inte var så länge sen. Halsbrännan är värst! O sen det där krypet man har i benen på kvällarna när man sitter o kollar på tv. Förra gången hjälpte det lite o sitta i Thobbes puff men den åkte på tippen när vi flyttade. Så nu gör man sitt yttersta för att försöka sitta still men tillslut ger jag upp o går o lägger mig.
Foglossningen har oxo kommit igång. Har ont i ryggen nästan hela tiden men jag överlever :) Jag var faktiskt ute o sprang lite igår(!). Är så fruktansvärt avis på alla som är ute o springer till höger o vänster. Till och med Marcus har börjat springa efter nåt schema han hittade på nätet. Han är så duktig! Först tänkte jag att varför ens försöka? man är ju snart för stor för att vagga runt i skogen iaf. Men vadå? Lite kondis till förlossningen skadar ju aldrig :) Så jag körde lite intervallträning. Gick några minuter o sprang sen en minut i tre km. Första löpningen lät jag som en svår astmatiker en dålig dag men det blev lättare för varje gång :) Vilodag idag o så bär det ut imorgon igen, lilla Chili o jag :)
