almania

Jag köpte en svart mapp idag som jag döpte till cancerpärmen. Inte det mest påhittiga namnet men det är vad det är. Samlar alla papper med information, besökskallelser, operationsinfo, broschyrer, medecinlistor och fan vet allt som har med min diagnos att göra. Ska bli kul, eller kul o kul, men intressant o se hur mycket papper det går åt till en cancerpatient.

  

Skulle varit en döskalle på den där mappen..

 

Igår var jag tillbaka hos läkaren igen för att få den slutgiltiga domen. Hur skulle det bli, vad ska göras och när kan jag åka till jobbet? Det var mina huvudsakliga frågor :) Det gick åt helvete..

 

Jag var ändå lite förberedd på att det skulle bli mycket information. Och eftersom jag känner mig själv och vet att när det stockar sig lite i huvudet på mig när det blir för mycket så stänger jag ner helt enkelt. Så jag tog med mig min privata notarie Marcus. Han är som ett flugpapper när det kommer till att ta in info!

Det var precis vad som hände med. Kom på mig själv först med att stirra på läkarens mungipa, där det samlats lite saliv, och funderade på varför han inte torkade bort det? Missade säkert ett par minuter info om cellgifterna där. Sen satt jag en stund och funderade på firmabilen. Behöver jag lämna tillbaka den? Vem får den då? Får jag tillbaka den sen? Hur mycket ska jag plocka ur? Osv.. Där försvann lite info om strålningen.

 

Nu har jag tagit in det här lite och Marcus har informerat mig igen så det här blev visst sagt.

 

Sjukskriven till mitten på februari!

- Men jag ska ju jobba på torsdag!

- Nej, Linda. Det ska du inte..

Påbörjar cellgifter på måndag. Sex omgångar. En omgång var tredje vecka alltså. Efter det strålning måndag till fredag i fyra veckor. 

Är försatt i kemisk klimakterie. Är steril i sex månader för att spara mina stackars små ägg. 

Har fått remiss på en peruk. Precis. Kan dock inte se mig i en sån men kan kanske vara kul o ha en ;)

Har även fått remiss på att få åka till Uppsala och kolla generna ifall det är ärftligt. Men det blir efter allt. 

Det var i grova drag.

 

Så på måndag börjar helvetet. Jag förväntar mig det värsta så kan det bara bli bättre. 

See you on the other side.. ;)

Nu är det över. Klart. Färdigt liksom.

Idag kom dagen. 

Då vi packade ihop poolen.

 

 

 

Sommaren är officiellt över ;)

 

Skulle vilja kunna säga att jag mår toppen men en förkylning har däckat mig! Den kom som en käftsmäll igår. Imorse fick jag uppbåda all min energi för att kunna ta mig igenom två timmars skolstart med barnen :) Som tur var så var Marcus med så jag behövde ju inte genomlida spektaklet själv ;)

Har annars legat i hammocken hela dan o vilat (sovit) ;) Fast nu har solen försvunnit i det börjar bli lite kyligt här. Men det är fortfarande bättre än att dela soffan inomhus med de miljoner flugor som har tagit över den :/

Tillbaka till vardagen igen. Kom hem i måndags kväll efter en trenätters på Gekås camping i Ullared. Jag må ju säga att campingen var bättre än shoppingen :) Åker gärna tillbaka dit igen :)

Tillbringade två nätter i halmstad på en liten camping strax intill Tylösand med. Hamnade på en liten pensionärscamping med endast 20 platser varav alla de som låg där just då var säsongscampare. Dött som i graven med andra ord ;) Men med ett välbehövligt lugn. 

Och när vi sitter där, i varsin solstol på eftermiddagen, ungarna är ute o cyklar någonstans. Då kommer en motionär gåendes. Vill inte säga att det var i nåt rasande tempo men med slitna shorts, t-shirt och hörlurar till telefonen. Precis när han passerar oss lägger vi märke till honom och Marcus o jag sitter som två fågelholkar. Var det inte..?? Jo, det var det!! PER GESSLE!!

Helt otippat..

Nu sitter jag o kollar på min alldeles egna idol. Lexus har sin första fotbollsträning efter sommaruppehållet :) Han är så stor och duktig :)

 

Cancern då? Jo, den ska visst vara borta. Det ringde en läkare och berättade för mig i måndags. De fick bort allt det sjuka med operationen och körtlarna visade inga tecken på någon spridning. Men ska iaf till onkologen och så får vi se vad som händer där. Det var vad jag förstod av samtalet. Han pratade kass svenska och jag förstår knappt värmländska ;)

Målet just nu är att förbereda ungarna för skolstarten. De är så stora nu! Vart tar tiden vägen?? :)

 

Vi började dagen med att lämna Mölletorps camping på morgonen direkt efter frukost, och styrde ekipaget drygt en och en halv km norrut till Ölands djurpark. Tillbringade större delen av dagen där med apor, tigrar och en och en annan get. De hade även en nöjespark med lagom snurriga karuseller för två överaktiva barn :) Men det bästa var ju vattenlandet! Kan lova att det var svårt att hålla koll på de båda vattendjuren för en landkrabba som mig :) 

Sent på eftermiddagen checkade vi in på Böda sand camping. Ja, det där man sett på tv :)

Efter att ha gått runt lite på området, sneglat in på 5:e avenyn och spanat in den kritvita stranden så konstaterade jag att det här stället är inget för mig..

 

  

 

Nu har jag varit lite distraherad ett par dagar. I lördags kom fina Freja hem till oss för en sleepover då hennes mamma skulle ner på stan o svänga om :)

Och igår for vi iväg på våran Sweden tour part II :) Vi åkte sent på eftermiddagen och styrde kosan mot Kalmar. Vid 22 fick vi stopp på ekipaget vid en rastplats några mil utanför Kalmar där vi sen spenderade natten. Nu bor vi i ett blåshål på Mölletorps camping, Öland och drar vidare imorgon :)

Med hälsning från Öland :)

Duschade i morse och bytte förband. Känns ju lite fräschare med ett nytt när man är ren istället för ett gammalt blodigt ;) 

Det är inget dåligt snitt de har gjort. Det är minst en dec långt och bröstet ser helt knöggligt ut nertill. Det är verkligen ingenting jag kommer att stå och beundra i spegeln det närmsta året. Men som sagt, det är ingen skönhetsoperation jag gjort. Jag har cancer! 

Nä, jag fattar fortfarande inte. Spelar ingen roll hur mycket jag upprepar det för mig själv, det går inte in!

Men har jag verkligen det nu? Tumören är ju borta? 

Så svårt att förstå. Och att det ska ta så lång tid att få information. Flera veckor för varje grej. Läkaren sa att det kan ta upp till fyra veckor innan de har kollat tumören och körteln. Man går på vänt liksom. Dagarna går utan nåt speciellt innehåll för att man inte vet. Man kommer inte vidare.. Och jag känner att jag vill dra mig undan och vara ifred men det hjälper knappast. Försöker vara aktiv med de andra. Det är en kamp mellan instinkten och det sunda förnuftet varje dag.

Läste nånstans att många djur gör så, drar sig undan när de är sjuka och svaga. Och nånstans är vi väl djur allihopa? Men jag är bättre än så ;)

Ja, nu sitter man här med ett och ett halvt bröst. 

Ärrad, stympad och besudlad liksom. Fortfarande har det inte slagit mig varför. Det är gjort för att en läkare sa att det måste göras. Galet. Undrar när insikten slår mig. Och hur hårt..??

 

.. är det dags. Då ska "the evil" bort. 07:00 ska jag inställa mig på centraloperation på MSE. Känner konstigt nog ingenting. Eller allting. Jag vet inte. Är som en vanlig tisdag kväll men skulle jag börja grotta ner mig i det här så kan ett mindre psykbryt vara nära. Väljer att spela soduko på telefonen o slökolla på tv ist. Att ligga här o grina kommer inte att hjälpa mig alls..