Då köööör vi!!
Jaha.. Ja, då var det dags igen. Cancer 2.0. Tankar på det? Nja, inte många. Jag har en förmåga att bara inrikta mig på målet och det som händer på vägen är bara någon form av biprodukter. Frisk är målet. Det är dit jag ska. Har nu till en början förlorat lite kroppsdelar. Typ ett bröst. Konstigt nog inga speciella tankar på det heller. Det var där, nu är det borta. Det var inte speciellt samarbetsvilligt iaf så då får det inte vara med helt enkelt. Lite opraktiskt nu till en början med kläder o så. Tur att det är höst och det är tjocka tröjor på. Kan kanske ha en o annan fundering sen när det är bikinisäsong. Tar det då.
Operation. Kände inget speciellt då heller. Sov mest. Först helt frivilligt, var väldigt tidigt på morgonen, jag blev placerad i en säng, man somnar per automatik. Hade ett litet tantrum över masken inne på op. Det löste narkossköterskan genom att helt enkelt däcka mig. Vaknade och jag var lugn igen. Sov ett par gånger till helt frivilligt.
Det låg en tant brevid mig som gjorde en liknande operation. Hon grät sig igenom dagen. Tur ändå att vi är olika. Som personal på den avdelningen hade jag brytit ihop innan frukost om alla låg o grinade sådär.
Acceptera det du inte kan påverka.
Nu några dagar senare. Är rätt uttråkad. Kan inte bestämma mig för om det är skönt att vara hemma eller om jag vill åka o jobba. Vill åka o jobba?? Jag får inte åka o jobba.
Igen, acceptera.
