almania

Efter ännu en natt av vridande i sängen, med mitt "köttstycke" till täcke, och en olidlig värk i huvudet så fick det vara nog. Det blev ett samtal till onkologen där jag bönade om lite piller som kunde hjälpa mig. En läkare, mycket pedagogisk, skrev ut en hel drös med grejer till mig. Två olika sorters värktabletter och en oral lösning för munsvamp ska hålla mig på banan nu. Så jag har laddat upp brevid sängen 1 st tromadol, två Alvedon, två st Treo och en sömntablett. 

Helvete om jag inte får sova nu..

 

Natten har varit hemsk. Jag menar verkligen hemsk! Sovit jätteilla. En genomgående dröm var att täcket var gjort av en utbankad djurhud, kladdig och äcklig. Men jag frös så jag var ju tvungen att ha på mig den. Katten sov hos mig inatt med så man vaknade flera gånger av det med. Han ligger på mig vid halsen och svetten rinner på mig. Vid fyra inatt åkte han väck! Sen började nästa helvete. Skulle slänga benen över sängkanten för att ta mig till toaletten och det hugger till i ljumsken. På riktigt, jag tror att benet lossnar! Lyckas ta mig dit och tillbaka iaf. Sover en stund till. Vaknar nästa gång av att nedre delen av ryggen värker. Ingen ställning funkar att ligga i och jag kommer heller knappt ur sängen. Minsta rörelse som är för snabb gör att det känns som att benen ska lossna från ljumskarna igen. Tar mig ner för trappen och till medecinskåpet där jag vet att jag har en morfintablett kvar sen op. Får i mig den, och ett par Alvedon för huvudvärken. En halvtimme senare släpper det i ryggen. Kan äntligen röra mig igen :) Men huvudvärken är kvar så nu ligger jag igen. 

Den är ju egentligen det värsta just nu.. Man kan inte göra någonting. 

Äntligen fredag! Eller hellre äntligen tisdag nästa vecka för då kommer jag med all säkerhet att må mycket bättre :)

Lyckades ta mig upp med barnen i morse trots kroppens protester. Men Marcus fick köra dem för det pallade jag icke! Sov jätteilla på natten och drömde superkonstiga drömmar. Hade en konstig smak i munnen när jag vaknade med och när jag kollade i spegeln och sträckte ut tungan var hela munnen vit! Fram med tandborste, tungskrapa och plackers för en helrekond, sen kändes det mycket bättre :) Lade mig igen vid nio och sov till ett. 

Eftermiddagen har varit upp och ner. Magen har varit jätterisig och jag har sprungit på toa en hel del. Är helt matt och kallsvettas ena stunden och ganska okej och fungerande nästa. Svårt att planera nåt ;)

På eftermiddagen ringde de från skolan med för att berätta att Lexus ramlat in i ett staket och slagit upp huvudet. Bara att åka dit. Och där sitter han i sandlådan, ätandes på ett päron, med ett stort plåster på huvudet :) - Mamma, jag är okej :)

 

Trots allt sovande och vilande idag så blir det nog en tidig kväll för mig. Ångrar lite nu att jag smällt i mig en avsevärd mängd av den gigantiska chokladkakan jag köpte ikväll, men choklad smakar fortfarande lite som det brukar och jag var så sugen.. O nu har jag ont i magen igen. O nån viktnedgång verkar inte vara på tapeten än iaf ;)

21:08

Inläggen kommer tidigare och tidigare men jag blir tröttare och tröttare. 

Dagen började bra med endast lite värk i olika skelettdelar. Munnen känns som att man sugit i sig en hel burk bafucin på en timme och är helt bortdomnad. Är sjukt sugen på massor med saker men inget smakar nåt. 

Nu på kvällen har värken tilltagit. Ont i underkäken och njurarna känns som att de är på väg att packa ihop o dra. Skulle nog det mesta i min kropp göra nu om den bara kunde ;) Dra på semester liksom..

Ligger på soffan, lagom doserad med Alvedon vilket föga hjälper, och har nyss blivit tvångstvättad av katten. Är halvt skinnflådd i ansiktet av hans kardborretunga men orkar knappt protestera och så är han så envis ;)

Har blivit utsatt av en acneattack i hela ansiktet med så nu vet man att man lever iaf. 

 

Imorse tog jag första sprutan av åtta med. De ska tydligen hjälpa mig att behålla lite blodkroppar kvar i kroppen. Utan dem kommer man inte långt ska ni veta :)

Hoppas nu bara att det inte blir värre än så här. Nu fungerar man ändå hyfsat. Blir det värre så är det nog liggläge som gäller..

 

21:30

Jag vet inte om kortisontabletterna gjorde sitt men nu när den dosen är slut så börjar det krypa på lite med känslor och känningar i kroppen. Har haft ont i huvudet i flera veckor, inte jätteont utan ett molande typ. Dagens huvudvärk är annorlunda. Också molande men med en tyngd i huvudet. Det börjar värka längst ner i ryggen upp längs ryggraden och nacken.  

Åkte till affären för att handla och när jag kom in i butiken visste jag inte vad jag gjorde där. Efter några djupa andetag kom det tillbaka och jag kunde fokusera igen. Det har varit dagens röda tråd. Taskig fokus helt enkelt :)

Duschade och tvättade håret nu i kväll. Håret sitter kvar ;)

 

Mitt projekt att göra iordning hallen och trappen hemma är äntligen till ända! Nu känns det trivsamt och ombonat och jag är jätteinspirerad att fortsätta fixa här hemma!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Idag var det dags för första dosen cellgifter. Det var mycket information, många nya tider och provtagningar att hålla reda på. Tur igen att Marcus var med och frågade de där intelligenta frågorna ;) En kurator svängde förbi med och pratade lite. Hon kommer att komma nästa gång med. Den här gången var det lite mer uppsluppen stämning. Vi skojade en del, pratade om semester och barn osv. Inte så mycket cancer. Nästa gång blir det nog lite andra tongångar. Beroende på hur man kommer må. Ska försöka logga lite dag för dag för man kommer förmodligen glömma en del och säkert försköna lite med. 

 

Nu är klockan 22:55 och jag har varit ovanligt pigg idag. Men det kan ha att göra med att jag kan bli sängliggande och vill ha så mycket gjort som möjligt innan det händer, om det händer. Ungarnas mellis till skolan är fixad, det finns mat för hela veckan, tvätten är fixad, jag har flyttat in i Amandas rum ifall (!) det blir så att jag blir dålig och då vill jag vara dålig ifred :)

Känner inget än från cellgifterna. Vid middagen kände jag en konstig bismak på mina pommes men det kan lika gärna ha att göra med att jag tog mina kortisontabletter precis innan. Det kommer bli en av biverkningarna. Maten kommer smaka skumt. Det är ju oxo värsta grejen! I tre dagar. Dagen innan, samma dag och dagen efter, morgon och kväll ska jag ta de här tabletterna. 16 st varje gång! För att förhindra illamående och allergiska reaktioner i samband med cellgifterna. 

Är lite rädd för smärtan som kan komma. Illamåendet har jag fått en hel drös med tabletter mot och håret som kommer att trilla av stör mig faktiskt inte alls. Sjukt nog ser jag nästan fram mot det. Med mina snygga opererade öron kommer jag äga ett kalt huvud ;)

 

Nål i armen den här gången. Nästa gång kommer jag har en venport i bröstet där cellgifterna går in.

 

 

 

Lite medeciner. Mot illamående och diarréer. Lyckos mig ;) Och på torsdag ska jag börja hugga mig i magen med sprutor som ska försöka hålla kvar lite vita blodkroppar i kroppen. Inte bra om de sticker helt..

 

..en kille!! 

O då pratar jag inte om nåt kungabarn, vilket säkert är jättekul för dem, utan om VÅRAN nya familjemedlem :)

 

 

Hej och välkommen till KATTEN!! :D

Jag köpte en svart mapp idag som jag döpte till cancerpärmen. Inte det mest påhittiga namnet men det är vad det är. Samlar alla papper med information, besökskallelser, operationsinfo, broschyrer, medecinlistor och fan vet allt som har med min diagnos att göra. Ska bli kul, eller kul o kul, men intressant o se hur mycket papper det går åt till en cancerpatient.

  

Skulle varit en döskalle på den där mappen..

 

Igår var jag tillbaka hos läkaren igen för att få den slutgiltiga domen. Hur skulle det bli, vad ska göras och när kan jag åka till jobbet? Det var mina huvudsakliga frågor :) Det gick åt helvete..

 

Jag var ändå lite förberedd på att det skulle bli mycket information. Och eftersom jag känner mig själv och vet att när det stockar sig lite i huvudet på mig när det blir för mycket så stänger jag ner helt enkelt. Så jag tog med mig min privata notarie Marcus. Han är som ett flugpapper när det kommer till att ta in info!

Det var precis vad som hände med. Kom på mig själv först med att stirra på läkarens mungipa, där det samlats lite saliv, och funderade på varför han inte torkade bort det? Missade säkert ett par minuter info om cellgifterna där. Sen satt jag en stund och funderade på firmabilen. Behöver jag lämna tillbaka den? Vem får den då? Får jag tillbaka den sen? Hur mycket ska jag plocka ur? Osv.. Där försvann lite info om strålningen.

 

Nu har jag tagit in det här lite och Marcus har informerat mig igen så det här blev visst sagt.

 

Sjukskriven till mitten på februari!

- Men jag ska ju jobba på torsdag!

- Nej, Linda. Det ska du inte..

Påbörjar cellgifter på måndag. Sex omgångar. En omgång var tredje vecka alltså. Efter det strålning måndag till fredag i fyra veckor. 

Är försatt i kemisk klimakterie. Är steril i sex månader för att spara mina stackars små ägg. 

Har fått remiss på en peruk. Precis. Kan dock inte se mig i en sån men kan kanske vara kul o ha en ;)

Har även fått remiss på att få åka till Uppsala och kolla generna ifall det är ärftligt. Men det blir efter allt. 

Det var i grova drag.

 

Så på måndag börjar helvetet. Jag förväntar mig det värsta så kan det bara bli bättre. 

See you on the other side.. ;)

Nu är det över. Klart. Färdigt liksom.

Idag kom dagen. 

Då vi packade ihop poolen.

 

 

 

Sommaren är officiellt över ;)

 

Skulle vilja kunna säga att jag mår toppen men en förkylning har däckat mig! Den kom som en käftsmäll igår. Imorse fick jag uppbåda all min energi för att kunna ta mig igenom två timmars skolstart med barnen :) Som tur var så var Marcus med så jag behövde ju inte genomlida spektaklet själv ;)

Har annars legat i hammocken hela dan o vilat (sovit) ;) Fast nu har solen försvunnit i det börjar bli lite kyligt här. Men det är fortfarande bättre än att dela soffan inomhus med de miljoner flugor som har tagit över den :/

Tillbaka till vardagen igen. Kom hem i måndags kväll efter en trenätters på Gekås camping i Ullared. Jag må ju säga att campingen var bättre än shoppingen :) Åker gärna tillbaka dit igen :)

Tillbringade två nätter i halmstad på en liten camping strax intill Tylösand med. Hamnade på en liten pensionärscamping med endast 20 platser varav alla de som låg där just då var säsongscampare. Dött som i graven med andra ord ;) Men med ett välbehövligt lugn. 

Och när vi sitter där, i varsin solstol på eftermiddagen, ungarna är ute o cyklar någonstans. Då kommer en motionär gåendes. Vill inte säga att det var i nåt rasande tempo men med slitna shorts, t-shirt och hörlurar till telefonen. Precis när han passerar oss lägger vi märke till honom och Marcus o jag sitter som två fågelholkar. Var det inte..?? Jo, det var det!! PER GESSLE!!

Helt otippat..

Nu sitter jag o kollar på min alldeles egna idol. Lexus har sin första fotbollsträning efter sommaruppehållet :) Han är så stor och duktig :)

 

Cancern då? Jo, den ska visst vara borta. Det ringde en läkare och berättade för mig i måndags. De fick bort allt det sjuka med operationen och körtlarna visade inga tecken på någon spridning. Men ska iaf till onkologen och så får vi se vad som händer där. Det var vad jag förstod av samtalet. Han pratade kass svenska och jag förstår knappt värmländska ;)

Målet just nu är att förbereda ungarna för skolstarten. De är så stora nu! Vart tar tiden vägen?? :)

 

Vi började dagen med att lämna Mölletorps camping på morgonen direkt efter frukost, och styrde ekipaget drygt en och en halv km norrut till Ölands djurpark. Tillbringade större delen av dagen där med apor, tigrar och en och en annan get. De hade även en nöjespark med lagom snurriga karuseller för två överaktiva barn :) Men det bästa var ju vattenlandet! Kan lova att det var svårt att hålla koll på de båda vattendjuren för en landkrabba som mig :) 

Sent på eftermiddagen checkade vi in på Böda sand camping. Ja, det där man sett på tv :)

Efter att ha gått runt lite på området, sneglat in på 5:e avenyn och spanat in den kritvita stranden så konstaterade jag att det här stället är inget för mig..

 

  

 

Nu har jag varit lite distraherad ett par dagar. I lördags kom fina Freja hem till oss för en sleepover då hennes mamma skulle ner på stan o svänga om :)

Och igår for vi iväg på våran Sweden tour part II :) Vi åkte sent på eftermiddagen och styrde kosan mot Kalmar. Vid 22 fick vi stopp på ekipaget vid en rastplats några mil utanför Kalmar där vi sen spenderade natten. Nu bor vi i ett blåshål på Mölletorps camping, Öland och drar vidare imorgon :)

Med hälsning från Öland :)

Duschade i morse och bytte förband. Känns ju lite fräschare med ett nytt när man är ren istället för ett gammalt blodigt ;) 

Det är inget dåligt snitt de har gjort. Det är minst en dec långt och bröstet ser helt knöggligt ut nertill. Det är verkligen ingenting jag kommer att stå och beundra i spegeln det närmsta året. Men som sagt, det är ingen skönhetsoperation jag gjort. Jag har cancer! 

Nä, jag fattar fortfarande inte. Spelar ingen roll hur mycket jag upprepar det för mig själv, det går inte in!

Men har jag verkligen det nu? Tumören är ju borta? 

Så svårt att förstå. Och att det ska ta så lång tid att få information. Flera veckor för varje grej. Läkaren sa att det kan ta upp till fyra veckor innan de har kollat tumören och körteln. Man går på vänt liksom. Dagarna går utan nåt speciellt innehåll för att man inte vet. Man kommer inte vidare.. Och jag känner att jag vill dra mig undan och vara ifred men det hjälper knappast. Försöker vara aktiv med de andra. Det är en kamp mellan instinkten och det sunda förnuftet varje dag.

Läste nånstans att många djur gör så, drar sig undan när de är sjuka och svaga. Och nånstans är vi väl djur allihopa? Men jag är bättre än så ;)

Ja, nu sitter man här med ett och ett halvt bröst. 

Ärrad, stympad och besudlad liksom. Fortfarande har det inte slagit mig varför. Det är gjort för att en läkare sa att det måste göras. Galet. Undrar när insikten slår mig. Och hur hårt..??

 

.. är det dags. Då ska "the evil" bort. 07:00 ska jag inställa mig på centraloperation på MSE. Känner konstigt nog ingenting. Eller allting. Jag vet inte. Är som en vanlig tisdag kväll men skulle jag börja grotta ner mig i det här så kan ett mindre psykbryt vara nära. Väljer att spela soduko på telefonen o slökolla på tv ist. Att ligga här o grina kommer inte att hjälpa mig alls..

 

Kände den först i duschen en kväll. Knölen i vänstra bröstet. Äh, har ju typ ägglossning. Den försvinner snart igen.

 

Ett par veckor senare. 

Marcus:

- Du har en skitstor knöl i bröstet

- Jag vet..

- Kanske bäst att kolla den?

 

På mammografin några veckor senare står jag topless medans en sköterska vrider och vänder på mig för att få så bra bilder som möjligt ur den stora vridbara apparaten. Jag tänker för mig själv att det är mindre förnedrande att sitta i en gynstol än gå runt så här inför främmande människor. Tillplattade bröst kan aldrig vara bra för självkänslan.

Efteråt får jag lägga mig på en brits med en papperslapp över mig som "täcke" medans jag väntar på att en läkare ska dyka upp. Hon kommer in och presenterar sig. Lägger inte på minnet vad hon heter.Annars är hon mycket fåordig. 

Hon gör sin grej med ultraljudet. Allt hon säger är "grov nål".

Hon kollar igenom armhålan med. Ser bra ut tydligen.

Efteråt förklarar hon att hon ska göra en biopsi. Tre prover ska hon ha. Hon bedövar först. Tar sen grova nålen och får sina prov. Blodet sprutar. Känns ingenting.

Förklarar sen att resultatet dröjer två till tre veckor.

Tack så mycket. Vad ska man säga?

 

En vecka senare kommer en kallelse till bröstenheten. Har en tid där veckan efter.

 

När jag går upp är jag hyfsat positiv ändå. Jag är ju aldrig sjuk. Vi har ingen cancer i släkten. Jag mår ju bra!

Kvinnan i receptionen förklarar att besöket kostar 400 kronor men att det kommer att skickas hem en faktura.

400 SPÄNN!!?? För att höra att jag har en löjlig cysta som de inte tänker göra nåt åt?? Tankarna börjar gå ändå.

Inne på rummet sitter en läkare och en kurator. Ingen av dem ser speciellt positiva ut. Mer åt medlidandehållet faktiskt.

Läkaren öppnar med att de har hittat cancerceller i tumören. Kuratorn ser ut att brista ut i gråt när som helst. Men det är ingen fara, det ser inte ut som att den har spridit sig, men vi ska operera bort den del av bröstet där tumören sitter. Den sjuka delen plus lite extra. Och portvaktkörteln. Och några lymfkörtlar.

Jaha? Jaja..

Läkaren vill undersöka mig igen. Till vilken nytta? tänker jag..

Inne hos kuratorn senare får jag min operationstid. Hon undrar om jag har några frågor. 

Näe..??

Hon fortsätter att se ut som att världen ligger på mina axlar. Det är ingen fara men det är viktigt att prata med andra, inte hålla det inom sig.

- Men jag ska ju inte dö!!

- Nej! Såklart inte, men ring gärna när som helst om du undrar något.

Fick med mig en mapp med papper, broschyrer och ett inbetalningskort till bröstcancerfonden. (Så dags nu) Och en liten sminkväska i velour. Amanda älskade den :)

Orkar inte läsa, tar det en annan dag.

 

I övermorgon är det operation. De tar mitt vänstra bröst. Eller en del av det. Jag vet inte. Det är svårt att ta in. Inte operationen, men varför. Jag är inte sjuk. Jag mår ju bra? Man är väl inte sjuk om man mår bra? Visst??

 

Lexus och jag är på första fotbollsträningen. Han är aningens övertaggad men lyckas ändå lyssna och följa instruktioner hyfsat :) Motoriken är sådär men det kan ju bara bli bättre ;) Han tycker att det är superkul iaf och gör sitt bästa! 

 

Som jag har väntat! Vi har tittat och tittat, provkört allt möjligt, tittat igen men idag slog Marcus till! En liten grålle blev det :)