Gråt skrik o tandagnisslan..
Idag tänkte jag att jag skulle ta ta i det här med försäkringskassan o mina sista föräldradagar innan gravidpenningen. O eftersom det är ett jäkla gissel o få det rätt via internet så ringde jag. Det första man hör är att man har plats 376 i kön. Bara det gör ju att man tänker att "jag fixar det här en annan dag.." Men ICKE! Jag väntade snällt i 20 minuter o fick sen prata med en tjej som lät lite lagom disträ. Jag förklarade mitt ärende relativt noggrannt för att det inte skulle bli något fel. Hon helt krasst konstaterade att det såg inte bra ut för mig o rabblade datum o siffror hit o dit. Jag som blir helt förvirrad av för mycket sånt där samtidigt frågade flera gånger - stämmer det här verkligen??
Hon lät mer o mer irriterad ju mer jag frågade o tillslut sket jag helt sonika i att älta det mer o sa hejdå.
Jag satte mig vid datorn o loggade in själv för att kolla men det var redan försent. Jag hade blivit blockad! Dvs att det hade redan blivit för mycket för mig så huvudet drog på en minisemester.. Jag fick ett smärre sammanbrott. Då röck min fantastiske sambo in o ringde upp igen o fick klarhet i det hela medans jag satt o lugnade nerverna.
Hur som helst.. Det såg inte bra ut för mig iaf :) Jag ställde genast in mig på att jobba i två månader o satte igång med ett drypande tal i huvudet för att få min chef Martin att ta mig tillbaka i sex veckor.
Jag har nu, efter att jag har tagit mig samman, räknat lite mer på det här o ska lägga upp vad jag har kommit fram till för min sambo imorgon. Sen får vi besluta då om vi kan klara oss på det lilla bidraget som blir :)
Fortsättning följer..
