Slutet är nära nu..

Efter en vecka med rallybajs, feber o kräks överallt så ser jag äntligen slutet i tunneln. Amanda var först ut förra fredagen med sitt bajssprutande som sedan lite härligt övergick i sköna spyor. Helst då på nätterna så att mamman mellan amningarna fick torka o byta o tvätta sängkläder på löpande band.
Lagom när prinsessan började gaska upp sig så började jag.. Den obligatoriska bajssprutan som sedemera uppföljdes av en kräksfontän. Jag hämtade mig dock ganska fort och var på benen igen redan dagen efter. Inte helt 100% fräsch men uppe iaf. För tur var väl det! Thobias var näste man på tur. Inget rallybajs men en natt av spyor och en hel del av otäcka kramper. (Han är epileptiker) Det blev till att vaka hela natten och drömmen om att sova någongång började att kännas ganska avlägsen.
Nu är Marcus sängliggande. Men inatt var det han som satt på muggen bara för att i nästa stund vända på sig o ulka, o så tillbaka i sittläge igen :) Men han får faktiskt ta hand om sig själv! Jag är klar nu!! Nu är det bara Lexus små spyor som ska torkas o det gör jag så gärna :D



Det blev många vändor i badet för min lilla vissna fis..



Bara lillsmurfen som har klarat sig helskinnad genom veckan :) Här snackar vi järnmage!




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0