almania

Jag har alltid varit en ganska social person, har aldrig haft problem med att ta kontakt eller vistas i stora folksamlingar. Men för några veckor sen var jag på ÖF i Torshälla med ungarna och Anna, Lennox o Leah. Det var massor med folk där o jag fick ett allvarligt fall av panikångest. Hjärtklappning, det liksom susade i öronen o hysteriskt orolig. Blixtsnabbt packade jag ihop ungarna o drog därifrån.
Kan det vara för att jag har vant mig vid att vara hemma själv med mina små kottar?
Jag har ju igentligen aldrig heller varit intresserad av att umgås i stora grupper. Att bara sitta o snacka med nån eller ett par o bara fika lite duger åt mig :) Nu till själva grejen..

Jag sitter oftast framför tv:n då Halv åtta hos mig är på o en dag fick jag en snilleblixt.
Om man gör så här: Jag bjuder en vän på middag. En riktig alltså, trerätters. Den vännen bjuder med sig en vän och den vännen i sin tur bjuder med sig en vän. Man bjuder varann på middag kanske varannan helg. O själva grejen med det här blir då att man ibland får ta av sig mysdressen, klä upp sig o sminka sig lite, komma ut o umgås o förhoppningsvis skaffa sig lite nya vänner :)
En ganska bra ide om jag får säga det själv ;)