almania

Idag klockan 13:10 gick min farmor bort..
Hon har under många år levt med en sjukdom som heter KOL. Den drabbar rökare och det slutar med att man kvävs till döds. Farmor slogs tappert mot denna sjukdom men idag slog den henne.
Jag var hos henne en stund igår. Hon var helt medveten och jag är säker på att hon visste. Det sista hon sa innan jag gick var att hon älskade mig o hoppades att vi skulle ses igen. Klart vi gör, svarade jag och var rätt säker på att det var sista gången jag såg henne. Jag sörjer, men är ändå lättad att hon slapp lida. Min pappa sa att hon såg fridfull ut efter bortgången och att hon inte haft ont. Jag vet varför. Hon är hos farfar nu..
Jag är glad att jag var hos henne igår men det är inte så jag vill minnas henne. Hon var en glad kvinna med mycket kärlek åt alla. Jag kommer aldrig att få se hennes leende igen, inte höra henne kalla mig för raring som hon alltid gjorde. Men jag vet med all säkerhet att hon hade kunnat älskat ihjäl oss alla barnbarn och barnbarnsbarn om det bara var möjligt.
Hon helt enkelt fattas oss..
Men vi kommer ses igen..
Fast saknden kommer att bli enorm.