Vi får se..
Efter fem veckor utan blöja på Amanda så skickade vi glatt iväg henne till dagis förra måndagen. Det gick bra. På Måndagen. Resten av veckan har varit katastrof! Otaliga byxor och trosor gick åt. Tvättmaskinen gick på högvarv här hemma. Och Amanda vägrar kissa på dagistoaletten.
Helgen har gått bra, någon pytteliten droppe hann komma före innan hon hann in på toaletten men annars har det gått kanon! Jag hoppas, HOPPAS att det går bättre den här veckan. Det vore ett sånt bakslag att ta på henne blöjan om dagarna igen. Men vad ska man göra annars? Jag förstår att personalen har fullt upp med 45 ungar på hemvisten men det kan ju inte vara första gången för dem heller? Nåt trix måste de väl ha?
Vi får se hur det går den här veckan..
Jag gjorde det!
Jajjemen! Jag lubbade Dianan! Dock bara femman men jag var tre minuter bättre än jag någonsin varit så jag är nöjd :) Det var en ganska lätt bana, inga större backar. Däremot var det ganska varmt och soligt ute och jag hade nog helst föredragit att det varit lite svalare och kanske inte haft solen i nyllet under större delen av loppet. Jag teamade ihop lite med Marcus två systrar Melinda och Madelaine och hans systerdotter Denise samt hans systersons flickvän Emma som hade anmält sig som lag.
Hur som helst var det en jättetrevlig förmiddag/lunch och det kändes lite tomt att åka hem sen igen. Funderar nu på att kanske anmäla mig till Salomon Trail Tour. Ett terränglopp i Vilstaskogen den 1:a september. Jag är rätt taggad faktiskt. Ska se om jag får med mig någon mer först ;)
Jag, Madelaine, Emma, Melinda och Denise! Trötta men nöjda efter dagens insats :)
Nagelbitare
Då var det gjort! Ingen återvändo.
Jag springer Dianamilen på Lördag..
(HJÄLP)
Jag springer Dianamilen på Lördag..
(HJÄLP)
Soooft
Japp, då var det en ny vecka igen. En jobbvecka dessutom. Första efter semestern faktiskt! Den började bra. Vi åkte hela familjen mot dagis i morse och installerade kidsen. När Marcus och jag vinkade hej då fick vi en halvhjärtad vinkning tillbaka av Amanda, Lexus var alldeles för upptagen för att bry sig.
Kuskade sedan iväg mot Västerås för att byta ut min gamla röda Bettan mot en nyare modell. Så förmiddagen tillbringade jag med att städa ur den nya bilen, städa ur den gamla bilen, åka till tippen med all skit jag hade i gamla bilen och sedan packa den nya bilen med mina saker och material som skulle till mitt lilla jobb som jag är tilldelad den här veckan. Åkte sedan hemåt för att flytspackla ett golv med kollegan Micke. Fick även hjälp att bära upp allt material till lägenheten jag ska vara i. Och den ligger givetvis på våning tre!
Efter denna ansträngande dag (!?) drog jag mig hemåt för att tvätta och dona lite med mitt nya vrålåk. Nu var klockan halv två. Jobbig dag det här..
Vickan, min sambos brors flickvän, tyckte att det är alldeles för lite kräftfester på gång så i Lördags anordnade hon en egen och bjöd in lite folk. Marcus och jag (våra lyckostar) var givetvis inbjudna så vi styrde kosan mot Sumpan med kräftor, tilltugg, ungar och ett strålande humör. Det var hattar, lyktor och snapsvisor så det stod härliga till :) En lyckad Kräftfest! Tack för den, Vickan!
Haha! Men gladast var nog Kurt där borta på kortsidan :)
En strålande dag
Som vanligt är det bara jag och Lexus vakna här i huset så tidigt (!) på morgonen. Det verkar bli en solig och hyfsat varm dag idag med. Väntar bara på att Marcus ska vakna till så man kan dra på sig träningskläderna och dra en repa i skogen. Lexus sitter i hallen och är lika redo han. Han försöker med all fokus han har att få på sig sina skor och jag beundrar verkligen hans tålamod. Hela ransonen har visst hamnat hos honom med tanke på att Amanda inte fick något alls ;)
Hoppas vi kan hitta på något skoj idag, får se vad mannen tycker.
Ha en toppendag alla!
Hoppas vi kan hitta på något skoj idag, får se vad mannen tycker.
Ha en toppendag alla!
En extra vecka
Klockan är nu tjugo i nio en onsdagmorgon och det är bara jag och Lexus vakna. Vad gör då Linda hemma undrar då någon.. Jo, min chef ringde mig i fredags och frågade om jag ville ha en extra semestervecka eller om jag ville pendla ner till Nyköping. Svårt val!?
Igår tog vi en tur till Kopparberg för att kika runt lite. Vi satt och kollade på en film från när Marcus var liten i måndags kväll. De campade vid en liten tjärn på somrarna och det såg så himla mysigt ut. Så vi packade in oss i Peggy igår och for iväg. Väl framme så blev vi verkligen inte besvikna. Vilken underbar plats!! Det var nog paradiset på jorden! Ett litet hus där och jag skulle aldrig flytta därifrån :)
Så himla vackert..
DuktigaTjejen!!
Amanda är så himla duktig! I lite mer än tre veckor nu så har vi potttränat. eller toatränat eftersom hon vägrar sätta sig på pottan :)
Hon kommer och säger till att " maaammaa, dissa mig!!" Och då är det bara att rusa. Hade man kunnat lämna toadörren lite öppen i det här huset så skulle hon säkert kunna sköta det där alldeles själv men nu har vi en liten ligist vid namn Lexus här som gärna går in och sliter ut allt toappapper och pular ner det i toaletten, eller vispar runt med bajsborsten överallt, eller bara tömmer ur all tandkräm ur tuberna. Helst då på väggarna men det går även bra att göra det på sig själv med :)
Eftersom Amanda är en klätterapa av rang så kan hon även klättra över grinden i trappen och gå upp där och kissa på toa med. Grymt duktig är hon! Däremot så är det lite problem med just bajsandet. Det gör hon gärna i trosorna men kommer och säger till direkt att det är gjort.
Blöjan har vi kvar på nätterna än så länge även fast hon nio av tio gånger är torr på morgonen. Ska försöka hitta några madrasskydd någonstans.. Babyproffsen kanske?
Även Lexus har tagit till sig av potträningen! Han kommer farandes med tröjan uppdragen, pekandes på magen och ser allmänt bekymrad ut. BAAAAJS! Och oftast så har han faktiskt bajsat då! Strålande :)
Prinsessan på pottan!
Kaos
Jag gjorde ett tappert försök på förmiddagen att få till ett inlägg här men det gick sådär. Under kvällen har nu alla droppat av en efter en och nu är det bara jag och ett gäng flugor kvar i soffan. Det är guld värt att bara få sitta för sig själv, om bara för en timme. Det laddar mina batterier mer än en middagslur faktiskt.
Idag har vi inte gjort någonting egentligen. Jag var med kidsen till min Morbror M för att se om de kommit över barnvaktstraumat. O de vidhåller fortfarande att en natt är okej, så nej, traumat sitter i. Lexus (eller Berra som han visst hette där) var så glad att han dansade när vi kom dit. Amanda travade in som om hon bott där hela livet. Det är bevis nog för mig att de trivdes där när vi var borta :)
Eftermiddagen tillbringade vi med att titta på gamla kort och videofilmer från Marcus barndom. Vi var även iväg och köpte nån scanner som scannar in bilder i datorn från negativ och diabilder. Kurt har tydligen runt ett ton såna som ligger o skräpar hos honom så vi ska hjälpa till att bringa ordning i det kaoset. Så idag har jag för första gången, på drygt åtta (!) å, fått se Marcus mamma på bild. Inte illa alls!
Nu är det bara tre dagar kvar innan jag börjar jobba med. Det suger. Vad som inte suger är att jag börjar plugga den 2 September. Yay! Jag längtar! Äntligen ska man få göra något nytt! Sååå spännande :)
Ska stirra lite in i tvn nu innan jag knyter mig.
Såå.. Over and out
Vakna
Igår vaknade jag av en soon-to-be treåring kom klampandes upp för trappen för att sedan krypa över mitt ansikte.Avslutade sedan med att triumferande inta sin plats mellan oss i sängen med mitt täcke över sig. Därefter lägger hon armen om mig och viskar på sitt eget lilla språk med en dregglig tutte i mitt ansikte. Sedan klappar hon mig på kinden tills vi går upp.
Idag vaknade jag brutalt av ett MAAAAAMMAAAA!!!! inifrån Lexus rum. Och han fortsätter tills jag kommer in. Då fyrar han av ett jätteleende och säger HEEEEEEJ!, och sträcker upp armarna mot mig :) Oavsett hur de väcker mig så känner jag att det blir en bra dag så fort jag får se mina barn på morgonen
Vilka underbara ungar jag har!
Igen..
Nu tittar jag in igen :)
Ser nu att jag har ju inga bilder på Lexus på min sida. Jag ska nog sätta min lilla bloggdesigner på det inom en snar framtid ;)
Här rullar det på som vanligt annars. Har haft tre veckor semester och påbörjar den fjärde och sista idag. Ångesten börjar kicka in, magontet smyger sig på och JAG VILL INTE BÖRJA JOBBA!!
Vad har vi gjort på semestern då? Typ inget. Jääätteskönt faktisk! Vi lämnade bort ungarna (för första gången på snart tre år) till min fantastiska morbror och moster som tyckte att det skulle bli jättemysigt med små trippande barnfötter hemma igen, då de själva har tre tonåringar. Sagt och gjort. Vi lämnade av dem på fredag eftermiddag, hoppade in i Peggen och körde allt vad däcken höll mot Göteborg :) Det blev en tripp (mycket traumatisk sådan för Linda) till Liseberg där Marcus insisterade (tvingade) på att vi skulle åka allt. Jag lyckades bedjandes, med lite distrahering och en del tårar, slippa åka de två sista attraktionerna. Det var nog räddningen, annars hade jag suttit på akutpsyk i Göteborg, vaggandes och apatisk..
Dagen efter styrde vi kosan mot Ullared, vilket var mer min melodi :) Där började det komma lite signaler hemifrån som indikerade på att "det börjar nog bli lite jobbigt här.."
Mina två barn är monster. Ulvar i fårakläder.. De ser Underbara ut men jag skulle nog kunna skicka dem båda till Syrien och de skulle slita landet i bitar och sedan sprida ut dem i ett kaos över hela Asien. Sedan snutta lite på varsin tutte och undra varför det är ett sånt rabalder omkring dem.. De jobbar så. O jag älskar dem till döds :)
Hur som helst, vi fyndade lite och bodde på DET bästa hotellet! Gekås hotell! Underbart!
Styrde sedan kosan hemåt för att rädda morbror från misären. Ungarna hade ju knappt reagerat på att vi varit borta i tre nätter! De lyft blicken och tittade på oss när vi kom och fortsatte sedan att leka. Fantastiskt att de är så självständiga, absolut, men jag såg ju fram mot en grande återförening med pussar o kramar och lite tårar av glädje kanske. Det var nog mest morbror och moster som kände så mot mig just då ;)
Min morfar har gått bort med i sommar.Så nu har jag varken Mormor, Morfar, Farmor eller Farfar kvar. Är det jag som börjar bli gammal? Och så var vi bara tre Andersson kvar av klanen. Nej, fyra! Morfar hade visst en bror kvar i Stockholm tror jag.
Nä, nu vaknade FisFian. Jag hör hur prinsessan är på väg ner och ska till o kräva sin frukost :)
Jag återkommer..
Ser nu att jag har ju inga bilder på Lexus på min sida. Jag ska nog sätta min lilla bloggdesigner på det inom en snar framtid ;)
Här rullar det på som vanligt annars. Har haft tre veckor semester och påbörjar den fjärde och sista idag. Ångesten börjar kicka in, magontet smyger sig på och JAG VILL INTE BÖRJA JOBBA!!
Vad har vi gjort på semestern då? Typ inget. Jääätteskönt faktisk! Vi lämnade bort ungarna (för första gången på snart tre år) till min fantastiska morbror och moster som tyckte att det skulle bli jättemysigt med små trippande barnfötter hemma igen, då de själva har tre tonåringar. Sagt och gjort. Vi lämnade av dem på fredag eftermiddag, hoppade in i Peggen och körde allt vad däcken höll mot Göteborg :) Det blev en tripp (mycket traumatisk sådan för Linda) till Liseberg där Marcus insisterade (tvingade) på att vi skulle åka allt. Jag lyckades bedjandes, med lite distrahering och en del tårar, slippa åka de två sista attraktionerna. Det var nog räddningen, annars hade jag suttit på akutpsyk i Göteborg, vaggandes och apatisk..
Dagen efter styrde vi kosan mot Ullared, vilket var mer min melodi :) Där började det komma lite signaler hemifrån som indikerade på att "det börjar nog bli lite jobbigt här.."
Mina två barn är monster. Ulvar i fårakläder.. De ser Underbara ut men jag skulle nog kunna skicka dem båda till Syrien och de skulle slita landet i bitar och sedan sprida ut dem i ett kaos över hela Asien. Sedan snutta lite på varsin tutte och undra varför det är ett sånt rabalder omkring dem.. De jobbar så. O jag älskar dem till döds :)
Hur som helst, vi fyndade lite och bodde på DET bästa hotellet! Gekås hotell! Underbart!
Styrde sedan kosan hemåt för att rädda morbror från misären. Ungarna hade ju knappt reagerat på att vi varit borta i tre nätter! De lyft blicken och tittade på oss när vi kom och fortsatte sedan att leka. Fantastiskt att de är så självständiga, absolut, men jag såg ju fram mot en grande återförening med pussar o kramar och lite tårar av glädje kanske. Det var nog mest morbror och moster som kände så mot mig just då ;)
Min morfar har gått bort med i sommar.Så nu har jag varken Mormor, Morfar, Farmor eller Farfar kvar. Är det jag som börjar bli gammal? Och så var vi bara tre Andersson kvar av klanen. Nej, fyra! Morfar hade visst en bror kvar i Stockholm tror jag.
Nä, nu vaknade FisFian. Jag hör hur prinsessan är på väg ner och ska till o kräva sin frukost :)
Jag återkommer..
