Igen..
Nu tittar jag in igen :)
Ser nu att jag har ju inga bilder på Lexus på min sida. Jag ska nog sätta min lilla bloggdesigner på det inom en snar framtid ;)
Här rullar det på som vanligt annars. Har haft tre veckor semester och påbörjar den fjärde och sista idag. Ångesten börjar kicka in, magontet smyger sig på och JAG VILL INTE BÖRJA JOBBA!!
Vad har vi gjort på semestern då? Typ inget. Jääätteskönt faktisk! Vi lämnade bort ungarna (för första gången på snart tre år) till min fantastiska morbror och moster som tyckte att det skulle bli jättemysigt med små trippande barnfötter hemma igen, då de själva har tre tonåringar. Sagt och gjort. Vi lämnade av dem på fredag eftermiddag, hoppade in i Peggen och körde allt vad däcken höll mot Göteborg :) Det blev en tripp (mycket traumatisk sådan för Linda) till Liseberg där Marcus insisterade (tvingade) på att vi skulle åka allt. Jag lyckades bedjandes, med lite distrahering och en del tårar, slippa åka de två sista attraktionerna. Det var nog räddningen, annars hade jag suttit på akutpsyk i Göteborg, vaggandes och apatisk..
Dagen efter styrde vi kosan mot Ullared, vilket var mer min melodi :) Där började det komma lite signaler hemifrån som indikerade på att "det börjar nog bli lite jobbigt här.."
Mina två barn är monster. Ulvar i fårakläder.. De ser Underbara ut men jag skulle nog kunna skicka dem båda till Syrien och de skulle slita landet i bitar och sedan sprida ut dem i ett kaos över hela Asien. Sedan snutta lite på varsin tutte och undra varför det är ett sånt rabalder omkring dem.. De jobbar så. O jag älskar dem till döds :)
Hur som helst, vi fyndade lite och bodde på DET bästa hotellet! Gekås hotell! Underbart!
Styrde sedan kosan hemåt för att rädda morbror från misären. Ungarna hade ju knappt reagerat på att vi varit borta i tre nätter! De lyft blicken och tittade på oss när vi kom och fortsatte sedan att leka. Fantastiskt att de är så självständiga, absolut, men jag såg ju fram mot en grande återförening med pussar o kramar och lite tårar av glädje kanske. Det var nog mest morbror och moster som kände så mot mig just då ;)
Min morfar har gått bort med i sommar.Så nu har jag varken Mormor, Morfar, Farmor eller Farfar kvar. Är det jag som börjar bli gammal? Och så var vi bara tre Andersson kvar av klanen. Nej, fyra! Morfar hade visst en bror kvar i Stockholm tror jag.
Nä, nu vaknade FisFian. Jag hör hur prinsessan är på väg ner och ska till o kräva sin frukost :)
Jag återkommer..
Ser nu att jag har ju inga bilder på Lexus på min sida. Jag ska nog sätta min lilla bloggdesigner på det inom en snar framtid ;)
Här rullar det på som vanligt annars. Har haft tre veckor semester och påbörjar den fjärde och sista idag. Ångesten börjar kicka in, magontet smyger sig på och JAG VILL INTE BÖRJA JOBBA!!
Vad har vi gjort på semestern då? Typ inget. Jääätteskönt faktisk! Vi lämnade bort ungarna (för första gången på snart tre år) till min fantastiska morbror och moster som tyckte att det skulle bli jättemysigt med små trippande barnfötter hemma igen, då de själva har tre tonåringar. Sagt och gjort. Vi lämnade av dem på fredag eftermiddag, hoppade in i Peggen och körde allt vad däcken höll mot Göteborg :) Det blev en tripp (mycket traumatisk sådan för Linda) till Liseberg där Marcus insisterade (tvingade) på att vi skulle åka allt. Jag lyckades bedjandes, med lite distrahering och en del tårar, slippa åka de två sista attraktionerna. Det var nog räddningen, annars hade jag suttit på akutpsyk i Göteborg, vaggandes och apatisk..
Dagen efter styrde vi kosan mot Ullared, vilket var mer min melodi :) Där började det komma lite signaler hemifrån som indikerade på att "det börjar nog bli lite jobbigt här.."
Mina två barn är monster. Ulvar i fårakläder.. De ser Underbara ut men jag skulle nog kunna skicka dem båda till Syrien och de skulle slita landet i bitar och sedan sprida ut dem i ett kaos över hela Asien. Sedan snutta lite på varsin tutte och undra varför det är ett sånt rabalder omkring dem.. De jobbar så. O jag älskar dem till döds :)
Hur som helst, vi fyndade lite och bodde på DET bästa hotellet! Gekås hotell! Underbart!
Styrde sedan kosan hemåt för att rädda morbror från misären. Ungarna hade ju knappt reagerat på att vi varit borta i tre nätter! De lyft blicken och tittade på oss när vi kom och fortsatte sedan att leka. Fantastiskt att de är så självständiga, absolut, men jag såg ju fram mot en grande återförening med pussar o kramar och lite tårar av glädje kanske. Det var nog mest morbror och moster som kände så mot mig just då ;)
Min morfar har gått bort med i sommar.Så nu har jag varken Mormor, Morfar, Farmor eller Farfar kvar. Är det jag som börjar bli gammal? Och så var vi bara tre Andersson kvar av klanen. Nej, fyra! Morfar hade visst en bror kvar i Stockholm tror jag.
Nä, nu vaknade FisFian. Jag hör hur prinsessan är på väg ner och ska till o kräva sin frukost :)
Jag återkommer..
Kommentarer
Trackback
