almania

Det här är ingen hyllning. 

 

Jag har hatat EN människa i hela mitt liv. En ynklig, patetisk och klen ursäkt till man. Men en väldigt farlig sådan. Och det var du som tog in honom i vårat liv. 

Jag hatar inte dig. Men ändå så går det inte en dag utan att jag önskar livet ur dig. Av flera anledningar. Dina livsval. Det har funnits människor i våra liv som gjort oss, dina barn, illa. Fysiskt, men allra mest psykiskt. De svåraste såren att läka. Du har misslyckats med att skydda oss från dem. Du klamrade dig fast vid dem som om de var viktigare än oss. Du valde alkoholen framför oss. Du valde det mesta framför oss. Du har stått och skrikit åt oss att du ska ta livet av dig. En bror skrek gråtandes tillbaka att "Nej, säg inte så". Snälla, gör det bara. Det var min tanke när jag vände mig om och gick. 

Jag kan lova dig att minst en gång i våra liv, om inte flera, så har vi nog alla tre tänkt samma tanke. Det måste vara bättre på andra sidan, för det här är helvetet. Jag har t om gjort ett halvhjärtat försök en gång. Men tanken har funnits flera gånger. 

Vi har så stora, öppna sår i själen. Vissa med lite plåster på men även vidöppna, gapande och blödande. 

Ska jag åka och hälsa på dig så måste jag mentalt förbereda mig i flera dagar. Ändå orkar jag bara med dig i 10 minuter innan jag måste ta mig därifrån. Att du ens har mage att sitta och konstant gnälla över din situation. Du har satt dig där själv! Som morfar alltid sa, som man bäddar får man ligga. 

Det är inte så att du lider på något vis. Du har tak över huvudet, mat på bordet och hjälp dygnet runt. Och det är knappast din egen förtjänst. Du har varit frisk hela livet. Men passade på att supa dig dement i stället. 

Jag, även kallat A barnet. Som varken röker, dricker eller eller bälgar kaffekannor, har inom loppet av fem år dragit på mig cancer, TVÅ gånger, och en struma däremellan. "Varför ska du drabbas av allt det här? "

Ja? Stress? 

För det är ju inte så att man hinner ta så mycket hand om sig själv när man ska skrapa ihop de som faller ihop runt omkring en. 

Men jag lova dig en sak. Jag har, gör och kommer alltid att se till att mina barn ALDRIG, ALDRIG kommer att se på mig på samma sätt som jag ser på dig. De får veta varje dag att de är älskade. Jag finns där hela tiden. Och jag hör dem. 

 

Det är mors dag på söndag. Vänta dig inga blommor. Presenter. Eller besök. Inte av mig i alla fall. Jag kommer tillbringa dagen med mina barn. Som du borde gjort.