almania

Nu var jag här igen. Fortfarande jävligt låg och bitter. Nyårsafton med. Helst vill jag bara sopa igen sovrumsdörren, bädda ner mig, somna och vakna i mars. Förhoppningsvis lite gladare och mer tillfreds. För som det är nu så suger det. Pengar försvinner. Det dricks friskt, för det har man förtjänat när man är ledig. Två meter snö och kallt ute. Händer inget inne. Lexus har inte varit utanför dörren på en vecka. Tror inte ens att han har haft kläder på sig. 

Jag. Orkar. Inte.

Jag stressar för ingenting. Gråter för allt. Känner mig ensam men vill inte prata med någon. 

Tog en snabbtitt på instagram. Fy fan vilket bra år det verkar varit för alla. Alla är så jävla lyckliga och tacksamma. "Året som förändrade mitt liv" "Varit gift i 234 år, är sååå lyckliga" "Så jävla härligt utomlands"

Jag har såklart också saker att vara tacksam för. Vi har köpt ett hus. Vi har varit utomlands. Vi har fått privilegiet att nästan jobba ihjäl oss. I motvind. Gift blev jag däremot inte. Finns inga pengar till sånt. De verkar rinna iväg på annat skit. 

Men vem vet? Det är väl förmodligen en ny dag imorgon..