almania

Dag 4 behandling 1

 

Idag har varit en okej dag. Snusandet går sådär, funderar allvarligt på att lägga ner det. Blir mest yr och svettig. 

Munnen mår som vanligt tror jag, det är nog mest psykiskt nu. Har någon föreställning att man alltid luktar fräsch mint ur truten men så är det ju inte. Och så smakar det verkligen inte. Har vispat runt med tungan nu i fyra dagar och visst är det lite grynigt? Det smakar nog minsann lite konstigt? Släpp det Linda. Du är konstig. Jag kan äta, det smakar inget konstigt. Jag kan inte dricka cola dock. DET smakar konstigt. 

Har ätit ägg och bacon imorse. Var jättegott. Bacon är smaskens. Sen åt jag snabbmakaroner och köttbullar till lunch. Vågade mig inte på ketchupen men det var supergott ändå. Snart ska jag äta fiskpinnar, potatis och spenat. Ser verkligen fram mot det. 

 

Har dock ett annat problem just nu. På behandlingsdagen fick jag ju tabletter mot illamående och diarréer. Precis som att min mage skulle lösas upp till en slemmig massa och spruta ur sig åt alla håll o kanter. Icke den här magen. Där gjorde de en ordentlig missräkning. För jag är sååå HÅRD i magen! Jag har varit på toa två gånger idag, en timme åt gången. Gråtit och pressat och svettats. Och det gör så ont nu så nu tänker jag inte ens försöka mer. Det som är däri får vara däri. Ska nog ta mig ner till apoteket imorgon och fixa något som löser upp det här. Annars får jag nog sy några stygn nästa gång. 

 

Nu är det närmare behandling 2. Bara tre dagar kvar. Hoppas de två nästa blir en trevligare upplevelse.

Dag 3 efter behandling 1. Jag har ätit idag! Först tre kokta ägg till frukost. Därefter ev veckohandling på Coop. Det gick snabbt kan jag säga. Hade svåra svettningar och var på gränsen till en liten panikångestattack, men vi fick det gjort iaf. 

Sen har folk hälsat på. Tre stycken idag. Det är jobbigare än man tror att försöka vara trevlig när man för allt i världen inte orkar. Stackars pappa, blev utan kaffe till och med. 

På eftermiddagen fick jag i mig tre (!) potatisbullar med stekt Bacon! Sjukt gott var det. Med lingonsylt. 

Och nu på kvällskvisten, en äggmacka och två rutor choklad. 

Nu kan jag ju äta, men vill inte. Det är en liten kamp att bara stoppa in i munnen. Men det är allt jag tänker på. Mat. Äta. Maträtter.

 

Svettningarna ja. De är inte roliga. Hade en ordentlig för en liten stund sen. Det var typ fyra direkt efter varann. Och något annat sjukt, jag är liksom inte varm? Huden på kroppen får inte upp någon värme utan är konstant sval hela tiden. Sen dryper svetten. Man inte bara borstar tänderna sex gånger om dagen, man typ duschar fyra gånger med. 

 

Det har gått två dagar sen behandling nr 1. Jag är T.R.Ö.T.T.

Sov hela dagen i stort igår. Känner lite av munsvamp. Det trötta kan jag leva med. Men när jag inte kan äta, inte vågar äta av rädsla att det ska bli värre, det suger. Mat är livet. Idag har jag ätit pannkakor. Plain. Och druckit bubbelvatten. Vilket gör att jag precis ligger på gränsen till halsbränna. Vilket är nästan lika illa som munsvamp. Borstar tänderna fyra gånger om dagen typ.

 

Har även lagt på mig lite sköna värmevallningar. Kommer ca sex gånger per dygn. De är inte jättejobbigt men påminner om förra gången för fyra år sedan.

Är jätterädd för att må sämre än jag gör men när man ligger och tänker på mat hela tiden så kommer depressionen. Ska det vara såhär i 18 veckor? 

Nu ska jag ju egentligen vara glad att jag mår ju såå mycket bättre än jag gjorde under behandlingen för fyra år sedan. Hade svår skelettvärk, munnen var helt vit av svamp, hade svåra klimakteriebesvär pga sprutorna, stressutslag i ansiktet mm. Men då fick jag behandling var tredje vecka. Jag hann återhämta mig den sista veckan innan ny behandling och var i stort mig själv den veckan. Nu är det varje vecka. Hinner jag någon gång återhämta mig? Jag hoppas det ändå. Mår ju ändå lite bättre idag än igår. Mår säkert lite bättre imorgon. 

Imorgon är en ny dag.

Fick första behandlingen idag. Ifrågasatte om picc-linen skulle vara bättre än porten jag hade sist och sköterskan bekräftade, hon tyckte inte heller att den skulle vara bättre. Duktiga Amanda!

 

Två påsar åkte in tillsammans med tre spolningar och en liten påse mot illamående. De måste tagit fel påse någonstans för att jag däckade rätt omgående. Försökte hålla ögonen öppna men det gick bara inte. Somnade bara. Stackars Pasi hade nog sin tråkigaste dag hittills. Tur att pentryt fanns så han kunde frossa i kaffe, saft, mackor och chokladbollar.

 

Inga speciella biverkningar såhär på kvällen. Har lite ont i magen och är väldigt svullen i magen. Tror bestämt att det är gluten. Har nog mått såhär i magen skitlänge. 

Det pirrar lite i munnen.  Känner en pytteliten antydan till att det nog inte står rätt till med smaklökarna. Passar nog på att smacka i mig allt gott jag hittar hemma idag.

Huden på kroppen, ansiktet, händer, ja allt, han antagit en härligt vitgul ton. Ser ut som en leversjuk albino. 

Ja, det var det för idag. Ska försöka få bort ungen från spelet o få honom att borsta tänder och lägga sig innan jag ger mig i kast med min marabouglass jag har i frysen.

De här veckan börjar det. På Tisdag åker jag till Katrineholm för att operera in en Piccline. En slang som går direkt in i venen. In i hjärtat, sa läkaren men tror att hon överdrev det lite. Hon var av kinesiskt ursprung och såg ut som typ 12 år. Absolut inget fel i det. Jag är nog mest bara lite bitter och arg på hela processen. Förra gången gick allt så smidigt. Det var diagnos, sen operation, sen behandlingsplan, sen körde det igång. Nu har det varit så bökigt. Och så lång väntan. Och när jag väl kommer in på onkologen så vet läkaren ingenting. Sköterskorna var magiska. En kände igen mig och visste precis när jag var där senast. Då känner man förtroende. Inte när läkaren frågar " Har du bröstet kvar?"  Hur som helst. Är tacksam att vara igång men irriterad att det tagit sådan tid och att det ska vara så jäkla förvirrat.

 

Tillbaka till min Piccline. Altså en slang som opereras in på insidan av höger överarm och som går direkt in i en ven. Hur långt in vet jag inte. Hjärtat? Fortfarande tveksamt. Förra gången hade jag någon form av venport på höger sida av bröstkorgen, strax under nyckelbenet. Den låg ju under huden så den störde aldrig.Nu kommer jag ha en slang hängandes från armen. Rent teoretiskt föredrar jag nog den förra. Men kanske ändrar inställning senare?

 

På Onsdag 10:00 sätter första behandlingen igång. Ska i Rond 1 få två olika preparat. Det första tar jag var tredje vecka och det andra varje vecka. Ska alltså springa där varje vecka. i nio veckor. Sen får vi se hur det blir i rond 2.

Tänker mycket på biverkningarna. Förbereder för det värsta och hoppas på det bästa liksom. Ingen vill ju må dåligt men räknar med att det är så jag kommer att må. Och eftersom jag får doser varje vecka nu så vet jag inte hur det blir med återhämtningen. Men det är bara att borra ner huvudet att köra.

 

Kör bara kör.